Eftersom jag älskar färg så ville jag ha något riktigt knalligt, så då valdes färger och mönster med omsorg. Jag har tagit grundmönstret från förra tröjan jag gjorde. Men den fick ändå modifieras då den hade två olika sektioner i oket bland de andra och lite sådär. Förlängt ärmarna och lite småfix.
Sedan själva mönster-mönstret är från mina vantmönster och från en inspirerande mönsterbok. Så efter en hel del räknande och ritande, så kom jag igång.
Det ska också tilläggas att koftan är gjord av garn som jag redan hade hemma. Vilket innebär att inte ens så litet som ett ända nystan inhandlades.
Glad som ett litet äpple, knåpade jag igång. Skippade halslinningen, eftersom jag skulle ta upp den sedan. Beräkningarna verkade således stämma och det flöt på bra med själva arbetet.
En hel del trådar att fixa innan resten av monteringen kunde komma igång.
Jag sparkade även igång min symaskin som bestämt sig för att förlåta mig. Sist vi skiljdes åt var det inte som vänner. Men den verkar inte vara långsint till min stora glädje. Två raka sömmar och en sicksack på vardera sida om extramaskorna så kände jag att jag hade modet att: Klippa!
Jag har gjort ganska mycket skrämmande saker i mitt liv. Det fanns ju en tid när jag körde ett visst antal ton under blåljuskörning för att rycka ut till bränder och trafikolyckor, bland annat. Jag har tagit både motorcykel och lastbilskort som inte var det lättaste.
Men! Det här med att klippa i ett plagg som du arbetat på flera veckor. Omg. Säger jag bara!
Med hjärtat i halsen satte jag saxen i koftan och klippte. Till min stora förvåning blev det jättefina kanter som inte fransade sig särskilt heller. Sen var det ju bara resten med att ta upp maskor till knäppkanterna och göra en provlapp till hålen för knapparna.
Sist var det att fixa halskanten, då jag googlade en video av Arne och Carlos för att göra en "taggekant". Jag lyckades göra den på fel sida och har ju nu lärt mig att det ska vara på avigsidan så "taggarna" kommer uppåt.
Men säg den som lär sig den enkla vägen ;-)
Så efter lite finfix med knapphålen och montering av knapp och färdigställande så skulle jag säga att jag är mycket nöjd med resultatet! Tänk att få ha en så fantastisk hobby som låter en vara kreativ och samtidigt att man skapar något. I detta fall ett helt eget plagg att bära. Och dessutom ett som är helt baserat på mitt eget tycke och min smak.
Ett unikt plagg som garanterat ingen annan har! Det i sig är en väldigt fin tanke.
Det är som att man stickar in en liten del av sig själv, i det som skapas.
Till er som tvekar att prova: prova!
Det finns så många bra filmer av fantastiska människor att googla på. Gå även utanför ramarna lite och prova, vettja! Kanske du kombinerar färger du gillar men sällan använder? Inom stickningen finns det inga regler för sånt. Men ju mer man kan tekniskt desto längre kommer man. Och den resan för mig, ser jag så mycket fram emot att fortsätta! Ha en ny fin vecka!
Sol
